Digitala kränkningar

Digitala kränkningar och nätmobbning är exempel på digitaliseringens negativa effekter på arbetsmiljö och hälsa. Fenomenet har aktualiserats mot bakgrund av en ökad digitalisering av arbetslivet och samhället i stort och är ett problem som kan antas växa.

Nätmobbning i arbetslivet är ett samlingsnamn för olika negativa beteenden som utförs upprepat och över tid via digital kommunikationsteknologi (t.ex. email, SMS, sociala medier) och som är relaterad till den utsatte individens arbetslivskontext (Farley et al., 2016). Nätmobbning kan ta sig olika uttryck och bör förstås i relation till den specifika plattform som det trakasserade beteendet sker, men kan exemplifieras som - aggressivt formulerade e-post, hotfulla meddelanden via SMS eller att ens arbetsprestation kommuniceras i negativa termer på sociala medier (Cowen Forssell, 2019).


Medan det finns en potentiell risk att mobbning och trakasserier utvecklas i alla verksamheter som inkluderar långvariga relationer med tredje part såsom vårdnadshavare, patienter, kunder och klienter, tenderar risken att öka när kommunikationen sker digitalt (Farley et al, 2017). Tidigare studier visar att den digitala kommunikationen skiljer sig från kommunikation ansikte-mot-ansikte och att den digitala kontexten kan förstärka ett aggressivt beteende (Cowen Forssell, 2019). Upplevelsen av anonymitet eller osynlighet online tenderar att ha en ’avhämmande effekt’ som gör att användare uttrycker sig på ett sätt som de inte skulle ansikte-mot-ansikte (Suler, 2004; Vandebosh & Van Cleemput, 2008). Vidare framhålls att avsaknaden av synliga responser på negativa beteenden hos mottagaren i form av kroppsspråk eller ansiktsuttryck, hindrar utövarens förmåga att utveckla känslor av empati för sin samtalspartner vilket kan förvärra aggressionerna (Slonje & Smith, 2008).

De nationella och internationella studier som finns om digitala kränkningar och nätmobbning i arbetslivet visar på allvarliga konsekvenser för den utsattes hälsa (Cowen Forssell & Berthelsen, 2019; Muhonen, Jönsson & Bäckgren, 2017). Nätmobbning bidrar till ökad stress (Snyman & Loh, 2015) och kognitiv belastning (Coyne et al, 2017) och påverkar arbetstillfredsställelsen negativt (Coyne et al., 2017). Vidare bidrar den digitala kommunikationen till en upplösning av gränser mellan arbete och privatliv. När e-post med trakasserande inslag eller uthängningar på sociala medier tas emot i hemmet och efter arbetstid, tenderar den negativa upplevelsen för den utsatte att förvärras (Coyne et al., 2017).

Förutom enskilt lidande är mobbning och trakasserier ett organisatoriskt problem då det leder till minskad produktivitet och engagemang, ökad frånvaro och ökad personalomsättning (Hoel & Cooper, 2000). Därav finns det ekonomiska incitament för arbetsgivare och för samhället som stort att förebygga förekomsten av olika former av kränkningar på arbetsplatsen. Mot bakgrund av de negativa effekter som digitala kränkningar och nätmobbing har för den utsattes hälsa, organisation och samhälle är det angeläget att utveckla det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.