november 2020

Evidensbaserade riskbedömningar av den organisatoriska och sociala arbetsmiljön

Utvecklingen av arbetslivet de senaste decennierna har i hög grad flyttat fokus när det handlar om arbetsmiljöfrågor från fysiska och kemiska risker till psykosociala arbetsmiljörisker och betydelsen av lednings- och organisationsfaktorer. Det kommer bland annat till uttryck i Sverige genom föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4). Ett relativt nytt teori och instrument i sammanhanget är psykosocialt säkerhetsklimat, förkortat till PSC.

 

Instrumentet har sitt ursprung i Australien, men används numera i flera länder inom såväl forskning som praktik. Med hjälp av PSC analyseras medarbetarnas uppfattning av högsta ledningens agerande avseende psykosociala arbetsmiljörisker och stressförebyggande arbete. PSC kan betraktas som den bakomliggande orsaken (’cause of the causes’) till hur den psykosociala arbetsmiljön ser ut i organisationen. Som ett grundläggande klimat skapar PSC förutsättningarna för ledarskap, krav och resurser i organisationen, vilka i sin tur är av betydelse för stress, motivation, produktivitet mm.

 

I en ny studie har vi tittat närmare på den korta versionen av instrumentet, PSC–4.  Med hjälp av fyra frågor om PSC kan man identifiera arbetsplatsens risknivå vad gäller organisatorisk och social arbetsmiljö. Risknivån har tagits fram med avstamp i AFS 2015:4 och kan kopplas till arbetsmiljöfaktorer som undersöktes med COPSOQ skalor. Fler studier visar på potentialen i att förbättra arbetsmiljön genom att ändra det psykosociala säkerhetsklimatet.  Här på hemsidan kommer vi inom kort att lansera en temasida om just PSC, så håll utkik för nyheter framöver!

 

Ny debattartikel om öppna kontorslandskap och arbetsmiljö – under och efter en pandemi

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare med aktivitetsbaserade arbetsplatser (ABW). En sådan arbetsplats består av öppna kontorslandskap, och utgår från devisen att medarbetarna inte har egna skrivbord, utan byter plats beroende på arbetsuppgift. Det betyder att flera medarbetare kan sitta vid samma skrivbord under en och samma dag – vilket innebär stora utmaningar i relation till smittspridning.

 

I en ny debattartikel i SvD problematiserar professor Tuija Muhonen och docent Hanne Berthelsen från Malmö universitet de aktivitetsbaserade arbetsplatserna och öppna kontorslandskapen i relation till den pågående pandemin. Redan innan pandemin visade flera studier på att det sker en ökad smittspridning i öppna kontorsmiljöer samt högre grad av självrapporterad ohälsa och fler sjukskrivningar bland medarbetarna, jämfört med traditionella kontorsmiljöer.

 

Samtidigt vet vi från tidigare forskning att den organisatoriska och sociala arbetsmiljön påverkas negativt av öppna kontorslandskap. I en studie från 2018 vid Malmö universitet visade det sig tydligt att övergången från traditionell kontorsmiljö till en aktivitetsbaserad gjorde att fler medarbetare valde att arbeta hemifrån. Det i sig bidrog till en försämring av flera aspekter av den organisatoriska och sociala arbetsmiljön – det skickades fler mail, vilket blev en stressfaktor samtidigt som arbetstillfredsställelsen och graden av involvering sjönk.

 

Relevanta länkar:

Vetenskaplig artikel: Activity-based work and its implications for the academic work environment

Vetenskaplig artikel: What happens to the physical and psychosocial work environment when activity-based offices are introduced into academia?

SVT Nyheter: Kontorlandskap sprider mer smitta

Skånska Dagbladet: Öppna kontorslandskap kan vara riskabla

Malmö universitet: Öppna kontorslandskap riskabelt – både för smittspridning och arbetsmiljö

Ny artikel om känslomässiga krav relaterat till medarbetarnas välmående

Under de senaste åren har känslomässiga krav i arbetslivet uppmärksammats mer och mer inom forskningen. Kraven har oftast tolkats som en del av olika yrkens arbetsbeskrivning, och kopplats till interaktioner med brukare, klienter eller kunder. Genom denna tolkning blir de känslomässiga krav som kan finnas i interaktioner mellan medarbetare osynlig. Den nya artikeln har därför undersökt hur känslomässiga krav från olika håll påverkar utmattning och engagemang hos olika medarbetargrupper inom serviceyrken.

 

Resultaten visade bland annat att känslomässiga krav påverkade chefer och andra medarbetare olika beroende på i vilka relationer kraven uppstod. För vanliga medarbetare utan ledningsansvar fanns ett tydligt samband mellan höga känslomässiga krav och känslomässig utmattning oavsett om det var klient- eller arbetsplatsrelationer som upplevdes påfrestande. För ledare såg det däremot annorlunda ut. För ledare med personalansvar var det endast känslomässiga krav i klientrelationer och för ledare utan personalansvar (t.ex. projektledare) var det endast känslomässiga påfrestningar i arbetsplatsrelationer som bidrog till en ökad känslomässig utmattning.

 

I relation till engagemang i arbetet, ett begrepp som ligger när arbetsglädje, visade resultaten också på skillnader i samband med känslomässiga krav från klientrelationer för de tre grupperna. Exempelvis var känslomässiga påfrestande klientrelationer förknippat med mindre engagemang för ledare med personalansvar, medan det var tvärt om för ledare utan personalansvar.

 

I artikeln diskuteras olika faktorer som kan förklara att resultatet varierar beroende på medarbetargrupp och varifrån de känslomässiga kraven kommer. Bland annat lyfts individens egen uppfattning av sin roll och vad som kan förväntas i den. Sammanfattande pekar artikelns resultat på att det ute på arbetsplatser är viktigt att diskutera problematiken kring känslomässiga krav med utgångspunkt i vilka roller olika personalgrupper har och därmed vad som främst är nedslitande och vad som bidrar till engagemang och meningsfullhet.

 

Ta gärna del av artikeln här!